Att vara nyfiken

Jag frågade Britt-Marie vad är hennes inställning till livet?

Hon svarade direkt utan tvekan, att vara nyfiken!

Hon är alltid en nyfiken person sedan barnsben. Man måste ifrågasätter alltid saker och ting omkring sig, och sedan ta reda på svaret, sade hon. Nyfikenhet håller henne fortsätter att vårda livet och njuta livet. Det är därför hon gillar läsa för att för svar till hennes nyfikenhet. Hon läser fortfarande varje dag. Allt från morgonstidningar till Dagens Industri, från tidskrifter till romaner. Varje gång jag var där så hade hon börjat läsa en till ny roman.

Jag tyckte mycket att läsa innan jag gifte mig. Någonstans i livet hade jag börjat att prioritera annan än att läsa. Jag orkade inte att läsa någonting annan än att läsa litteratur för tentor. Jag var alltid väldigt trött vid sängtiden. Det blev färre och färre till slut hade jag inga romaner och inga tidningar brevid sängen längre. Nyfikenhet om nyheter och spänningen i romaner var inte viktigt för mig längre. Det var bara att hinna läsa alla de tjocka litteratur till tentor och inlämningsuppgifter som var viktigaste.

Nu har jag hittat min väg tillbaka och jag är glad att jag träffade Britt-Marie, som har påverkat mig med sin positiva attityd och energi. Man vet aldrig om jag kommer att leva tills 96års gammal, men åtminstone vet jag hur jag bör ta varje dag som en gåva i mitt liv och hålla på att fortsätta min resa mot 96. Jag har tid att läsa igen. Jag blir mer nyfiken på min omgivning igen.  Jag började med en god vana: fråga Britt-Marie några nya svenska ord varje gång vi träffas.

Är du nyfiken om någonting idag? Hinner du att vara nyfiken idag? 

Att älska färger!

Många Malaysiska gamla kinesiska damer i deras 70års ålder bär inte färgglada klänningar. Åtminstone många av dem som jag kände eller hade träffat förutom en person, min älskade mamma.

Min mor var en banbrytare i att bära färgglada kläder bland sina jämnåriga. Hon älskade att bära glittrande röda kläder och denna färg passade henne faktiskt väldigt väl. Jag kan fortfarande komma ihåg att hon gillade att säga såhär, "Vem säger att kvinnor inte får bära färgglada kläder när de blir äldre?". Hon var alltid fascinerande (när hon såg de amerikanska filmer och drama från TV) om hur de europeiska gamla damer verkligen vet hur man klär sig upp även när de var som i sina 70 eller 80+ år gammal ålder. Synd min mor fick aldrig chansen att resa till Europa för att verkligen njuta av sin frihet att ha på vad hon ville. Hon skulle ha anpassa sig så väl här i Sverige. Min mamma hade rätt om vad hon såg på tv i alla fall.

Jag gillar att titta på de vackra gamla damerna som går på gatan, som sitter fint på spårvagnen och bussar sedan jag flyttat till Sverige. Dessa damer matchar sina kläder med örhängen, sjal, väska, handskar med fina smink. På vintern älskar jag att se på dem som matchar deras vinter jacka med fina och färgglada hattar. Britt-Marie tillhör denna grupp också. Britt-Marie är gillar också färg. Skillnaden är Britt-Marie gillar inte bling bling. J. Hon gillar att bära enfärgade klädsel istället. Hennes intresse för att kläda ut sig fint uppskattar jag väldig mycket om. Detta gör mig glad när jag är på besök och ser att hon glänser i sina matchade fina färgglada klädsel. Jag är så glad för hennes skull att hon har fortfarande energi och kraft för att fortsätta med den hon gillar att göra.

Jag har hört många säga till mig om detta: Det finns inga fula kvinnor, bara lata kvinnor! Tyvärr är jag den lata kvinnan J. Jag sminkar inte mig varje dag och letar inte fram fina och matchar kläder varje gång jag ska gå ut. Jag gör det bara när jag ska jobba och vid speciella tillfällen. Fast det finns sådana dagar när den tröttnade jag ser fult ut i spegeln, plötsligt känner jag så riktigt ofräsch och mår inte så bra av den jag ser på i spegeln. Vid det ögonblicket brukar jag tänker på min mamma, och nyligen Britt-Marie. De har inspirerat mig att får inte vara en lat kvinna. Om mamma orkade göra det fram till sin 70års ålder, och Britt-Marie orkar fortfarande göra det in sin 96 års ålder, varför kan jag inte det?

Tack vara Britt-Maries färginspiration har jag behärskat mig ganska bra nyligen. Jag har börjat med lättsmink och ansträngt mig för att matcha min klädsel innan jag går ut för att göra privatärende. Jag mår mycket bättre och är i gott humör när jag vet att jag ser fint ut den dag.

Jag har inte frågat Britt-Marie om jag får ta kort på hennes garderob men jag tog bilder på min mammas kläder innan jag skänkte bort dem. Några har jag sparat för minnes skull.

Obs! Har jag glömt att berätta att jag gillar också färgglada kläder? :)

Ha en fin dag idag! Kram

En molnig dag

Det var en mulen dag när jag besökte Britt-Marie förra veckan, så var hennes humör. Vi hade en kort promenad i det konstiga väder den eftermiddagen. Det var soligt i några minuter och sedan regnade några minuter. Sedan kom solen tillbaka igen. Britt Marie var lite ledsen den dagen. Jag ville inte fråga henne varför och vad som hände. Jag gav henne i mitt bästa sällskap. Det var det jag kunde göra. Vi pratade inte mycket den dagen. Jag kunde känna en viss sorg i luften. Kanske hon saknade sina barn och barnbarn eller kanske hon mådde inte så bra.

Det hade en vårsoaré den dag som bjöd de äldre på fin musik och god tårta. I början ville Britt-Marie dit men senare ändrade hon sig på tanken. Jag sade till henne att hon hade ju redan klätt upp så fint med en röd skjorta som matchade med den härlig blå jeans kjolen. Hon såg verkligen så fint och vackert ut. Jag sade till henne att vi bodde vara med för att lyssna på musiken och må bättre av den.

Jag var glad att hon var med på vad jag sade.  Den eftermiddagen hade vi lyssnade på de fantastiska låtarna som sjöng vackert av de två artister, och vi åt goda jordgubbtårtor som bakade av personaler på äldreboendet.  

 Jag hoppas att Britt-Marie mådde bättre after den lilla träff vi hade...Krya på dig, Britt-Marie! Kram..

Jag har lärt mig om ett nytt svenskt ord ”vårsoaré” och två svenska klassiska sångare: Povel Ramel och Evert Taobe den dag. Här kommer några låtar som piggar upp mig i den här härliga eftermiddagen som idag.

Povel Ramel:  http://www.youtube.com/watch?v=4ATCAnMDD_o En glad låt..

Evert Taobe: http://www.youtube.com/watch?v=tPAozeYf8M4 En sorglig låt..

Hittade min hobby igen

Jag skäms att jag inte läser så mycket längre nuförtiden. Jag tappade lusten för att göra saker som jag brukade gilla att göra, och att läsa var en av dem. Det var en sån period stod jag på korsningen utan att veta hur jag skulle göra i mitt liv. Jag kunde inte koncentrera mig att läsa. Texterna på böckerna eller tidningar såg blanka ut.

Den som jag läser dagligen är Metro som jag brukar bläddrar fram och tillbaka när jag sitter på spårvagnen, på ett café. De som jag då och då tittar på (tittar mest på de bilderna än att läsa) är de skvallra tidskrifterna när jag måste döda de långa och tråkiga väntetiderna på vårdcentralen eller sjukhuset.

Efter jag har träffat Britt Marie ökades min skamliga känsla. Varför? Vid första besöket var jag redan fascinerad av hennes boksamlingar och de gamla och värdefulla lexikonen på hyllorna. Jag vill kalla hennes hem som Britt Maries skattkammare som är uppfylld med kunskap och historia. Sedan tog jag reda på att hon inte bara läser romaner varje dag, utan också många andra tidskrifter och tidningar dagligen. Hon uppdaterar sig om kunskap om samhället och världen, oavbruten! Jag var mållös.

Vad gör jag då? Facebookar, twittrar, googlar för det mesta i dagsläget när jag har lediga stunder. Förut använde jag barnpassning som en ursäkt, du förstår att en mamma som inte hade tid att läsa. Nu har barnen flyttat hemifrån och de nya social media på nätet har dominerat min tid istället. Fy på mig!

Britt Marie har verkligen inspirerat mig väldigt mycket och nu inser jag att jag MÅSTE skaka loss den skamliga känslan. Att börja läsa novell, att alltid ha en bok i väskan som jag gjorde i min tonårstid. Jag har börjat läsa gåvorna som jag fick ifrån henne - SPRÅK. Dessa kommer att bli mina bästisar för ett tag. J Så börja med en god vana igen – läsa mera böcker istället för att sitta framför den lysande datorskärmen.

Jag undrade varför Britt Marie hade inte valt att bli en lärarinna när hon var ung. Hon som är så duktig på sitt modersmål samt engelska och franska. Hon kunde ha varit en riktig utmärkt pedagog. Jag ska fråga henne vid mitt nästa besök. J

Tack för ert besök idag. Njut av den försenade våren som är så vacker! Ha en bra dag!

Blommor som "hanging upside down" på  Botaniska Trädgården.

Min svenska lärarinna

Vilken härlig solig dag vi hade häromdagen när Britt Marie och jag tog en promenad under den blå himlen, och sedan satte vi oss vid piren för att njuta av denna vackra vy samtidigt pratade vi om livet och äktenskap. Tack vara henne så hade jag kunna få ta en sån fin bild!

När hon ringde mig dagen innan och frågade om jag kunde träffa henne klockan tio på förmiddagen så svarade jag Ja direkt. Det var pinsamt att berätta för henne att jag faktiskt normalt sova fram till lunch, men jag var väldigt glad att hon ville att vi skulle träffas tidigare. Att besöka henne har gett mig den bästa anledningen att vakna upp tidigare på morgonen och jag hoppas vi kan fortsätta med denna rutin också. :)

Att besöka Britt Marie har blivit en av de lyckliga stunderna för mig de senaste veckorna. Jag känner mig som att jag kommer tillbaka till skolan för mina svenska lektioner varje gång jag är hos henne. Jag ser fram emot att träffa min söta svenska lärarinna som har så mycket att lära mig, inte bara språket utan också om livet.

Varje gång vi träffas så lär hon mig några nya ord samt att betona orden rätt också. Till exempel hon försökte lära mig att säga ordet "Rhododendron". Jag berättade för henne att jag hade besökt Botaniska Trädgården och tog många bilder på många rhododendron som höll på att blomma ut. Jag kunde inte uttala ordet rätt. Hon hade långsamt uttalat ordet och upprepat det några gånger med tålamod men det blev "Rhodendodron", "rododendro", "lododendro" som kom ut från min mun istället innan jag fick det rätt! Jag hoppas att Britt Maries hjärta blev starkare efter några gångers högskatt. Mitt kände så i alla fall :)

Innan jag sade adjö till Britt Marie så ville jag att hon skulle lyssna på mig att säga ordet en gång till och jag gjort rätt denna gång. " Rho do den dron". Mina två "r" och "n" i slutet var rätttonade med. Vilken duktig elev jag var, så stolt av mig själv :). Jag fick Britt Marie att skratta en gång till och hoppas hon var stolt av mig också.

Jag tog faktiskt ett kort på namnet också när jag tog korten på de blommorna. Nu kommer jag att komma ihåg ordet livet ut. :)

Britt Marie visade mig de här fina skönheterna som hon planterade i somras. Det var så synd att inga ta hand om dem i år. Hoppas regnet som kom dagen efter vår träff hade duschat dem ordentligt och givit dem lite energi kick. Jag ska kolla på dem nästa vecka.

Jag är som jag är!

 

Jag frågade Britt Marie hur hon känner att vara en 96-åring.

Hennes svar:

”Det spelar ingen roll om jag var 16, 26, 36, 46, 56…. JAG ÄR SOM JAG ÄR!  Så enkel är det. Jag är alltid jag. Mina inställningar om livet är alltid samma oavsett vilken ålder jag är. Jag ser aldrig att jag har åldrats. Jag är alltid att vara mig själv. Jag njuter av livet.”

Britt Marie oroar inte att hon får mer och mer rynkor på ansiktet genom åren. Hon äter vad hon vill utan att oroa sig om det är mycket fett eller mycket socker i det. Hon lever inte efter någon annans förväntningar på henne. Hon är bara vara sig själv utan att behaga andra, oavsett om det var i sitt tidigare arbetsliv eller i sitt vardagsliv.

Jag kan inte ha Britt Maries foto här,
då tar jag min mammas :)

Britt Marie låter nästa samma som min mamma! Min mamma var en riktig skönhet när hon var ung. När hon var runt 60 år gammal så hade en granne (en 50-åring dam) som försökte övertala henne att gå för en skönhet operation, att göra en ansiktslyft. Min mamma bara log mot förslaget varje gång den damen sade till henne. Hon berättade detta till mig och skrattade högt om vad granne sade till henne. Mamma brydde sig inte om att andra tycker att hon var gammal. Man måste åldras ju, varför ska man ha rädsla för det? sade hon. Hon var nöjd med sina naturliga linjer på ansiktet.

Min mamma gillade mycket om mat. Hon var inte petigt på mat. Släktingar och vänner som besökte henne visste precis vad hon gillade för mat. Hon var bara petigt för vilken restaurang eller gatukök man köpte maten ifrån  J. Annars var hon som Britt Marie, åt vad som helst.

Men min mamma kunde inte vara som Britt Marie att inte leva efter andras förväntningar. Här menar jag att min mamma var ofta bekymrad över andras åsikter om vissa saker och ting som hon gjorde. Min mamma var en perfektionist när det gäller hushållsarbetet och henne matlagning. Hon tog inte andras kritik så väl eftersom hon hade alltid stor förväntning på sig själv.

Men å andra sidan så var hon som Britt Marie tyckte inte om att behaga andra för att få någonting. Hon påstod att hon kunde sova lugn och ro på nätterna utan att ha dåligt samvete för att behöva spela ut en falsk roll för att få saker och ting. Exakt som Britt Maries inställning om det också. 

Så, oroa dig inte mycket om hur du ser ut, att inte vara rädd för att åldras, lever inte efter andras förväntning, säljer inte ut dig för att behaga andra. Jag hatar den fjärde punkten så jag har inga problem med det, men det är inte lätt med de tre första punkter. Jag lär mig varje dag om att inse dem och jag är på en god väg. Har du gjort det med, är du på den vägen också? Om inte, varför inte börjar från idag?

Ha en trevlig måndag och resten av veckan.. Lär dig och njut dig av att vara dig själv! 

Min första date med Britt-Marie

Enligt Röda Korsets regel så måste vi besökare i Väntjänsten ringa upp vår mottagare innan vårt första besök.  När jag ringde Britt Marie för första gången, fick jag redan en väldig behaglig känsla när jag lyssnade på hennes ljuvliga röst. Hon talade så tydligt och glatt. Vi bestämde datumet och tid för vår första date.

Dagen innan vår första träff ringde jag upp henne för att påminna henne att jag skulle besöka henne. Hon skrattade och sade att så klart hon kom ihåg det. Hon beskrev till och med som en GPS hur jag skulle hitta till hennes lägenhet när jag kom fram till äldreboendets huvudingång.  Medan jag lyssnade på henne blev jag så imponerad av hennes goda minne! 

Nästa dag efter jag ringde på hennes dörrklocka så öppnades dörren av en söt dam med glansfull leende. Jag presenterade mig och hon välkomnade mig varmt och bjöd in mig. Jag kände mig redan som att komma hem till en gammal vän. 

För sekretess skull och min respekt till Britt Marie och henne familj, kommer jag aldrig att lägga upp Britt-Maries bilder. 
Vi får nöja oss  med denna istället :)

Jag visade henne påsen som jag hade i min hand. Påsen med 4st nya gräddade kanelbullar som jag tog hem ifrån. Jag sade till Britt Marie att vi kanske kunna fika lite medan vi pratade. Hon log och sade att det var väldigt snäll av mig att ta med mig fikan, jag behövde inte göra det men kanalbullar låter alltid gott! J Hon visade mig saker och ting som behövdes till att förbereda och ordna fram en fin fika. After allt har fixats, så satte vi oss ner i soffan där kanelbullarna och två koppar av grönt te serverades på soffbordet. Vår eftermiddagsfika var redo!

Jag började med att berätta lite kort om mig och vem jag var. Britt Marie tyckte att det var spännande och var något nytt för henne för att få lära känna mig eftersom hon aldrig hade träffat en kines. Jag svarade att det var min ära att få träffa henne, att jag aldrig hade träffa en så pigg och glad 96 åring som henne. Hon sade att jag skulle ha träffat henne innan förra sommarn, innan hon fick stroke. (Nu känner hon sig ibland att hon är kraftlös och orkar inte mycket längre som förut. Hon måste använda rollatorn hela tiden nu för stödet när hon går.)

Man märkte alltid inte av tiden går så fort när man har det trevligt tillsammans, eller hur?

Det var precis vi kände. Vi bara pratade och pratade tills att jag frågade henne om hon behövde vila lite, då märkte vi att vi hade suttit där i två och en halv timme! Oj! Vad tiden går! sade hon. Vi avslutade vår första träff med att bestämma datumet för vår nästa träff och sedan ställde jag in resten av bullarna i frysen samt tvättade tekopparna. Jag kramade och tackade henne för hennes visdom och korta berättelser om sitt liv innan jag gick. Hon tackade mig för mitt besök och såg fram emot för att träffa mig igen. (Det var en bra början, eller hur?)

Så, är ni nyfikna vilka visdom jag hade samlat för mig? Jag får skriva om dem vid nästa inlägg och flera inlägg som kommer efter det, hoppas jag! Detta inlägg är kanske lagom långt för en snabbläsning. Jag vill ju inte att min läsare börja känna både sömnigt och tråkigt framför min text, särskilt när ni kanske måste läsa två eller flera gånger för att förstå mina svenskskrivningar med kinesiskuttryck. 

Ha en bra dag, njut av livet! Kram J